
I media och populär debatt (åtminstone utanför Japan) får man ofta intrycket av att det japanska anställningssystemet med livstidsanställning, ömsesidig lojalitet och den omtalade formen av kollektiv rekrytering är på väg att dö ut. Den långa ekonomiska krisen under 90-talet och ständiga kommentarer om systemets otidsenlighet i globaliseringens tidevarv ligger till grund för denna diskurs. Likväl rapporterade japanska tidningar i förra veckan att 850.000 unga japaner välkomnades som nyanställda till företag, myndigheter och arbetsorganisationer över hela Japan under den första veckan i april.
En av dessa många nyanställda är min sambo Junko som påbörjade en fast anställning på Comme des Garçons i veckan som gick. Junko är en relativt ovanlig representant för denna grupp eftersom hon varken är nyutexaminerad eller särskilt ung utan redan hunnit jobba en del både på Comme des Garçons och på annat håll. Det är högst ovanligt med ”quereinsteiger” i Japan (dvs. att personer hoppar mellan olika heltidsanställningar eller att man blir heltidsanställd efter att ha varit tillfälligt eller deltidsanställd). De allra flesta nyanställda (dvs. de som får fasta heltidsanställningar i resursstarka arbetsorganisationer) är under 25 år och kommer direkt från en utbildning. Junko märkte direkt av att hon inte är ”freshman” per definition (eftersom hon först började jobba som deltidsanställd). När hon dök upp på den officiella "upptagningscermonin” blev hon vänligt men bestämt avvisad eftersom hon inte är helt ny i firman. Nåja, hon fick i alla fall vara med på festen efteråt.

Även skolor och universitet påbörjade en ny termin i förra veckan. Terminen börjar alltså inte som i Sverige i augusti, utan istället i april när våren kommer. Detta märktes väldigt tydligt på
Chuo-universitetet som var fyllt av nyantagna studenter, i många fall med en överbeskyddande mamma i släptåg. På universitetscampuset konkurrerade en stor mängd ”studentklubbar” om de nya studenternas medlemskap genom att erbjuda vitt skilda aktiviter som sträckte sig från lacrosse till tradjazz. Klubbarnas närvaro är signifikant för det japanska studentlivet som handlar mer om sociala kontakter och bonding, än intellektuell verksamhet och bildning. Studenttiden är en kort och intensiv övergångsfas från den kravfyllda grundskolan till det hårda arbetslivet som liksom körsbärsblomningen betraktas med en smula vemod i Japan för sin påminnelse om livets och i synnerhet ungdomens förgänglighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar