Bilder från fjärde våningen

Eftersom boende i Tokyo har uppmärksammats i svenska media under den gångna veckan, tänkte jag spinna vidare på samma tema. Det är väl knappast en överraskning att Tokyo är extremt trångbott. Storstadsområdet Tokyo sträcker sig över en yta som motsvarar ungefär tre fjärdedelar av Skåne och har en befolkning på över 33 miljoner människor. I min del av Tokyo (Setagaya) är befolkningstätheten 14.224 invånare/kvkm, vilket kan jämföras med Malmö där motsvarande siffra är 1.739 invånare/kvkm. Det säger säger sig själv att varje kvadratmeter är guld värd och kostar därefter.


Compact living: kök...

Jag och Junko bor i en lägenhet på 35 kvm med integrerat kök och vardagsrum samt separat sovrum. Boendet motsvarar ungefär storleken och standarden för ett normalt par i 30-årsåldern där båda arbetar. Lägenheten ligger förhållandevis centralt ca tio minuter med tåg till Shibuya och 15-20 minuter till Shinjuku, men den närmsta omgivningen är väldigt lugn och bebyggelsen låg.


...matplats...

Tokyo skiljer sig från den allmänna bilden av en världstad. I princip finns det inga större ansamligar skyskrapor som på Manhattan (undantaget Shinjuku) eller ståtliga boulevarder och rutnätskvarter som i Paris. Tokyo är i stället ett enormt stadslandskap med hundratals mindre städer och byar som växt samman till en megapolis. Vart och ett av dessa har i sin tur mindre lokala centran ofta koncentrade kring en station dit alla pendlare söker sig i morgonrusningen.


...och TV-hörna, allt i samma rum.

Det innebär att stora delar av Tokyo nästan har en bykaraktär. Det gäller också för mina kvarter. Bebyggelsen är förvisso väldigt tät, men låg (beroende på jordbävningsrisken) och det mesta i granskapet är förhållandevis småskaligt och runt stationen (ca 5 minuters promenad från lägenheten) finns det en bank, ett postkontor, några snabbköp, ett tjugotal små matställen och en rad småhandlare (bagare, fiskhandlare etc.). Allt övervakas försäkerhets skull av del lokala polisboxen (se tidigare inlägg). Följden blir att stadsdelarna i många fall blir viktigare än helheten och de som bor där är i många fall högst lokalpatriotiska. Liknande fenomen finns väl förvisso i de flesta storstäder i världen (t.ex. Kiez i Berlin), men stadsdelskulturen har en ganska svag ställning i Sverige utom möjligen runt Möllan i Malmö och på vissa delar av söder i Stockholm.


Utsikt över skyskraporna i Shinjuku från takterassen en trappa upp

Vårt huvudsakliga ”Kiez” är Shimokitazawa som ligger en kort promenad från lägenheten. Shimokitazawa är en av Tokyos populäraste stadsdelar bland yngre människor och studenter. Området är relativt slitet och bohemiskt för att vara i Tokyo (men kan knappast jämföras med en berlinsk motsvarighet som Kreuzberg). Det består av ett virrvarr av gränder och smala gator med oräkneliga billiga caféer, klädaffärer, restauranger, teatrar och uteställen. Mark är dock en knapp resurs i Tokyo och Tokyos stadsplanerare (ja, det verkar finnas ett par sådana) har inte gjort sig kända för nostalgi och respekt för traditioner. Det ryktas därför om att staddelen ska rivas och omprojekteras till förmån för nya exklusiva bostäder och en ny motorled. En motrörelse har initierats och diskussionen lär väl fortsätta ett tag till.