Barn och barnomsorg i Japan

Idag har det varit full fart i vår lägenhet. För första gången på länge hade vi barn på besök. Det är annars något som inte hör till vardagen för oss i Japan. Vilket i sig är lite märkligt eftersom vi passerat 30 med råge. Men det är väldigt ovanligt med barn i vår bekantskapskrets i Japan. Bara två av våra vänner skaffat barn trots att de alla, liksom vi, är runt eller en bit över 30.

Att skjuta upp eller välja bort barnafödandet är ett fenomen som inte bara existerar i vår bekantskapskrets. Det har på senare år blivit det mest kommenterade och omdebatterade problemet i modern politik i Japan. Varannan vecka kommer nya rapporter om den låga fertiliteten och den ständigt åldrande befolkningen. Analyserna och förslagen är många, men de flesta verkar vara överens om att något måste göras. Som utlänning utan full insyn i debatten är det lätt att köpa slentriananalysen och förklara de låga födelsetalen med att Japan är ett barnovänligt samhälle så länge kvinnan inte anpassar sig till normen och stannar hemma med barnen. Så har jag i alla förstått situationen fram till nu. Att det finns vissa undantag kände jag förvisso till. T.ex. jobbade Junkos mamma (och pappa) heltid under hela hennes uppväxt. Men jag har ändå tenderat att lägga skulden på samhället/politiken.



Ichiko säger "moshi moshi"

Men så idag fick vi alltså besök av ett annat undantag, nämligen Junkos kompis Makiko och hennes dotter Ichiko (1 år och fyra månader). Makiko är liksom sin man Yokono konstnärer och arbetar hemma. Makiko designar smycken och Yokono är på väg att etablera sig som bildhuggare och har redan ett par internationella utställningar i ryggen. Ett typiskt modernt par utan utrymme för barn skulle man kunna tänka sig. Men de har valt att bryta trenden.

När jag pratar med Makiko tvingas jag revidera min bild av Japan som ett land med obefintlig barnomsorg, kvinnor som offrar karriären för att skaffa barn och ett ständigt beroende av närboende släktingar/höga löner för att kunna kombinera arbete och familj. Faktum är att Makiko var igång och jobbade heltid med sin smyckesdesign igen redan ett år efter att Ichiko fötts. Ichiko tillbringar numera hela dagarna på daghem med en stor grupp andra ettåringar och har redan utvecklats till ett litet charmtroll med stor social kompetens. Att ha barnen på dagis heltid i Japan, det måste kosta skjortan blir min spontana tanke. Men det visar sig att det inte alls behöver vara så.



Ständigt i rörelse

Det finns huvudsakligen två typer av daghem i Japan. Å ena sidan finns det hoikuen som oftast drivs i statlig regi och främst är inriktade på lek och social utveckling och å andra sidan finns youichien som oftast är privata och fokuserar mer på undervisning och lärande från tidig ålder. Youichien är i regel ganska dyra och fungerar som en form plantskolor för barn som vill ta sig in på de bästa skolorna och universiteten. Hoikuen har inte samma status men håller såvitt jag kan har kunnat se hög kvalitet (Junkos mamma är föreståndare för ett sådant daghem i Toyama) och de är dessutom förhållandevis billiga. Avgiften är relaterad till ens inkomst och månadsavgiften kan vara så låg som 10.000 yen (800 kr) för barnomsorg på heltid (sträcker sig från ca åtta på morgonen till sju på kvällen). Det finns t.o.m. möjlighet att ha barn där på lördagar för hårt arbetande japaner.

Varför skaffar då inte unga japaner och japanskor barn när situationen verkar vara så pass gynnsam? Det finns olika anledningar till det. För det första är det ett beslut som i många fall är förknippat med höga kostnader, åtminstone om man låter sig dras med i statusstressen. Det kostar mycket pengar att studera på privata universitet i Japan och det är föräldrarna som måste betala. I ett land där universitetets namn och status avgör hela en framtid investerar föräldrarna dessutom stora summor i antagningsförberedande kvällsskolor, privata grundskolor och välrenommerade youchien för att barnen ska stå väl rustade när det är dags att välja framtid. Detta gör att dagens unga medelklass som delvis befinner sig i en mer osäker situation än föräldrarna en generation tillbaka drar sig för att skaffa barn eftersom de inte är säkra på att de kan erbjuda sina barn det som krävs för att nå hela vägen fram till ett bra universitet och därmed bygga sig en stabil framtid.

En andra anledning till att många kvinnor väljer bort barn är att det helt enkelt ofta innebär att karriären är över. Även om det finns billig barnomsorg tillgänglig numera och även om mammaledigheten inskränks till till ett par månader så tillåts mammorna i regel inte återvända till sina tidigare heltidsjobb. Heltidsjobb i Japan gör själ för namnet och innebär ett totalt engagemang och arbete långt ut på kvällarna. Detta är något som de flesta mammor (med eller utan barnomsorg) har svårt att leva upp till. Om man inte är självständig eller har extremt progressiva arbetsgivare innebär barnens ankomst att kvinnorna förpassas till underkvalificerade och underbetalda deltidsjobb (som förvisso kan omfatta dryga 40 timmar i veckan) och därför väntar man så länge det bara går eller låter helt enkelt bli att skaffa några barn.



Makiko, Ichiko och jag

Hursomhelst verkar det inte helt rättvist att lägga skulden (åtminstone inte helt) på staten för de låga födelsetalen. Trots låga skatter finns det en omfattande, subventionerad barnomsorg tillgänglig. För statsanställda är det dessutom möjligt att vara mammaledig med merparten av lönen i upp till ett år. Problemet ligger snarare i den privata sektorn där arbetsgivarna är väldigt restriktiva med erbjuda vettiga föräldraförsäkringar och heltidanställningar (dvs. reguljära jobb) med mammavänliga arbetsvillkor. Resultatet blir att en gigantiskt resurs går förlorad (numera utbildar sig lika många kvinnor som män på Japans universitet) och att många kvinnor som säkert vill ha barn drar sig för det. Med manligt dominerade fackföreningar och en allmänt utbredd konservativ kvinnosyn lär det dröja innan problemet får en lösning. Men likväl är det glädjande att se att det ändå finns utrymmen för alternativa livsvägar och par som faktiskt bryter normen.