Två dagar på Izu-halvön

Min dator har lagt ned sin verksamhet sedan snart två veckor tillbaka. Jag har därför lite svårt att rapportera om allt spännande som händer i Tokyo och Japan. Jag försöker för tillfället klara mig igenom livet med min minidator och det går väl hyfsat, men saknaden är stor efter min HP som har lagt ned verksamheten alldeles för tidigt. Jag har gjort upprepade försök att få den på bättre humör men inget verkar hjälpa. Nog talat och skrivet om detta. Roligare då att berätta om en korttripp söderut.



Simon och citroner från Izu-halvön

Junko har slitit och jobbat långa dagar och kvällar för att få senaste kollektionen klar i tid. För drygt två veckor sedan åkte hela teamet över med kollektionen till Paris för att låta modevärlden säga sitt. Det verkar ha gått bra. Och det är svårt att begripa att vi befinner oss mitt i en ekonomisk kris när jag får höra hur mycket sakerna kommer att kosta (det återstår förvisso att se om någon i slutändan är villig att köpa dem förstås). Hur som helst hade Junko samlat ihop till lite välförtjänt ledighet och vila efter två hårda månader och vi beslöt oss därför för att åka ned till Izu-halvön strax söder om Tokyo under två dagar.



Shimoda-bukten

Till Izu åker man främst för att löka sig i de varma källorna och njuta av god mat från havet. Men Izu har också vacker natur och välkomnande stränder som lockar folkmassorna från Tokyo under de olidligt varma sommarmånaderna. Vi begav oss ned till den södra änden av halvön där staden Shimoda ligger. Shimoda är numera en liten sömnig stad, men den har spelat en stor roll i den japanska historien. Staden kretsar än idag mycket kring fiske och båtar och just skepp av olika slag har spelat stor roll för stadens och i förlängningen också Japans utveckling.



Bordet är dukat för Junko

Det första skeppet, eller resterna av det skepp som förliste, tog engelsmannen Will Adams hela vägen hit i början på 1600-talet. Adams var lots på ett skepp som förliste utanför Shimoda och han räddade sig i land på Izu-halvöns kust. Han kom så småningom att bosätta sig här under resten av sitt liv och präglade sedermera den japanska politiken under denna epok på ett avgörande sätt. Alla som sett eller läst Shogun vet vad jag talar om. Den bygger på Adams öde.



Ett av de berömda svarta skeppen

Ungefär tvåhundrafemtio år senare dök ett några andra berömda skepp upp. Befälhavaren hette denna gång Matthew C. Perry och var utsänd på uppdrag av den amerikanske presidenten. Han kom, sågs och seglade tillsammans med en styrka på nio beryktade svarta skepp som Japan tidigare aldrig sett maken till. Efter att ha äntrat Tokyobukten 1853 och överlämnat ett krav till makthavarna på att öppna upp landet för resten av världen efter mer än tvåhundra års isolationistisk politik återkom Perry igen året efter för skriva under avtalet. Detta gjordes under högtidliga former i Shimoda och Shimoda var också den första hamnen som öppnades upp för amerikanerna innan Yokohama etablerades som Japans främsta hamnstad några år senare.




En stilstudie i konsten att äta med pinnar

Shimoda av idag domineras förutom av diverse minnesmärken och museer främst av spaanläggningar med varma onsen. Vi övernattade på ett ställe med utsikt över staden och den omgivande bukten. Eftersom det verkar vara lågsäsong för tillfället fick vi ha de varma källorna helt för oss själva. På kvällen serverades en omfattande meny av lokala läckerheter inklusive en mycket välsmakande hummer. Efter det var tanken att vi skulle njuta av solnedgången från balkongen. Men Junko slocknade med en gång utmattad som hon var av jobbet.



Danserskan från Izu och studenterna från Tokyo

Den japanske nobelpristagaren Yasunari Kawabata har skrivit en liten fin novell (the Dancing girl from Izu) om en students möte med en ung danserska från en ambulerande underhållningstrupp som utspelar sig i de skogsbeklädda bergstrakterna på Izu-halvöns inre delar. Jag läste novellen på vägen ned från Tokyo och vi beslöt oss för att följa huvudpersonernas resa genom vacker natur och dramatiska vattenfall under vår andra dag. Vi vandrade under någon timme och fick se en rad vackra vattenfall på vägen. Novellen tar, som så mycket annat i japanska kultur, fasta på tillvarons förgänglighet. Två dagar på Izu förflyter fort och nu är vi tillbaka i Tokyos hektiska vardag igen. Men ett bättre avbrott i stressen är svårt att finna.