Konbinin i kvarteret där jag bor

Äntligen!!

I torsdags öppnade en konbini på andra sidan gatan från vår lägenhet. Ordet konbini kommer från engelskans convenience store och motsvarar ungefär en "upphottad" närbutik. Eftersom vår närmsta konbini tidigare låg åtminstone 5-7 minuters promenad bort är det här ett gigantiskt framsteg som ökar bekvämligheten i våra liv med stora mått. Plötsligt behöver vi bara springa över gatan för att köpa snask, snacks, o-bento (matlåda), onigiri (risbollar), öl, tidningar och toalettpapper, kort sagt det mesta man behöver för att överleva i storstadsdjungeln. Dessutom fungerar konbinin som sambandscentral där man kan
skicka paket, köpa biljetter till diverse evenemang, ta ut pengar och betala räkningarna. Som grädde på moset hyr Muji in sig och bjuder ut diverse smarta och snygga produkter.

Närbutikerna har poppat upp som svampar ur jorden runt om i Japan under de senaste två-tre decennierna. Idag finns det dryga 40.000 av dem. 7-eleven, Lawson och FamilyMart är de tre största aktörerna och det är den sistnämnda som precis har slagit upp dörrarna tvärs över gatan. Annars speglar 7-eleven utvecklingen ganska väl i Japan. 7-eleven grundades i USA på 1920-talet och introducerades i Japan på 1970-talet. Efter en trög inledning tog det fart ordentligt på 1980-talet och 1991 köpte det japanska dotterbolaget upp hela koncernen. 7-eleven är nu alltså i japansk ägo.



"FamilyMart, Where You Are One of the Family"

Närbutikerna är små, men har ett stort utbud. 1000-tals produkter trängs på hyllorna. Livslängden är ofta kort. Uppemot 70% av artiklarna försvinner ur sortimentet varje år och ersätts av nya. Lagren är obefintliga och nya varor levereras flera gånger om dagen. Det är just-in-time i dess ursprungliga bemärkelse. Bekvämlighet är A och O. Stressade storstadsbor ska inte behöva storhandla eller laga mat. Allt finns tillgängligt i princip överallt (nu även hos oss) hela tiden. Men konceptet har sina baksidor. Förutom att bekvämlighet också betyder försoffning och förslappning, är det tuffa pix som gäller för butiksinnehavarna.

I princip alla närbutiker drivs på franchising-basis, vilket innebär en färdig infrastruktur (reklam, leverans, varuutbud etc.) och stöd i uppstartsfasen, men också tightare marginaler och kraftiga restriktioner och påbud. Butiksinnehavarna ska vara mellan 20 och 50 år gamla och gifta. Butikerna måste hålla öppna dygnet runt, 7 dagar i veckan även om butiksägaren själv motsätter sig detta. Det ter sig absurt av flera skäl. Inte minst verkar det idiotiskt ur ett miljöperspektiv att låta 40.000 butiker (plus x antal livsmedelsbutiker etc.) hålla öppet nätterna igenom. Jag har svårt att tänka mig att det kommer några kunder alls mellan säg 1 och 6 på natten i våra lugna kvarter. Tilläggas bör i detta sammanhang att vi redan har åtminstone 5-7 dygnsöppna konbini och 2 dygnsöppna livsmedelbutiker på 5-10 minuters promenadavstånd. Det känns som marknaden borde mättas ganska snart.



Bäste kund, var snäll och låt bli att väsnas nattetid!

Generellt sett verkar närbutiken vara en sista utväg för många butiksinnehavare. Men butiksinnehavarna verkar gå att dela in i två grupper. Den första gruppen består av före detta småhandlare och mindre affärsidkare (t.ex. fiskhandlare, tobakshandlare) som har svårt att överleva i konkurrensen (även om vi har förvånansvärt många små specialbutiker i vårt kvarter jämför med hur det ser ut i Sverige). Butiksinnehavare från denna grupp lyckas i regel göra en liten förtjänst när de säljer sin rörelse och kan satsa eget kapital i butiken. De har också i regel råd att anställa folk och själva primärt koncentrera sig på det administrativa. Den andra gruppen har det tuffare. Den består av arbetslösa män som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden igen efter att ha förlorat sina jobb. För dessa blir närbutiken ett sista halmstrå undan utanförskap och fattigdom. De tvingas för det mesta låna stora summor pengar för att kunna köpa in sig i franchising-konceptet och tvingas själva (ofta tillsammans med resten av familjen) jobba dygnets alla vakna timmar i butiken. Arbetsdagarna är långa, ofta 16 timmar i sträck och det finns inget utrymme för semester eller lediga helger.

Hursomhelst, när man väl vant sig vid att ha en dygnsöppen konbini om hörnet är det svårt att tänka sig ett liv utan den. Man blir hungrig av att skriva blogg. Det är nog dags att springa över gatan och köpa sig en portion kvällsmat...