Hemmamatch

Med ett nytt fotbolls-EM för dörren är det omöjligt att inte drabbas av fotbollsfeber, även om man befinner sig hundratals mil från Sverige. Tyvärr blir det inga matcher på plats för min del i år utan jag får istället se till att maka mig upp på okristliga tider (Sverige spelar sin första match mot Grekland kl. halv fyra på morgonen lokal tid) för att se matcherna på TV. För att kompensera att jag inte kan åka till Österrike, gav jag mig istället iväg till Yokohama för att se Japan spela VM-kvalmatch mot Oman.

VM-kvalet har redan dragit igång i Asien och lagen spelar nu tredje omgångens gruppspel för att kvalificera sig till den fjärde och slutliga omgången av kvalet. Sammanlagt står 4 eller 5 platser på spel (lag nummer 5 spelar mot lag nummer 5 från Sydamerika om den sista platsen). Japan har en på pappret lätt grupp med Thailand, Bahrain och Oman. De lyckades också utmanövrera Thailand enkelt i den första matchen, men förlorade sedan något överraskande borta mot Bahrain med 0-1.


Nippon ultras

Gårdagens hemmamatch var alltså mycket viktig för att Japan inte skulle riskera att sätta sig i en kritisk situation inför de avslutande matcherna. De som minns ett japanskt landslag som (åtminstone stundtals) charmade världen under hemma-VM 2002, skulle inte känna igen många spelare i dagens landslag. I Japan för sex år sedan spelade något av en gyllene generation med en mängd stjärnor födda i slutet av 1970-talet. Namn som Shinji Ono, Junichi Inamoto och storstjärnan Hidetoshi Nakata dominerade i landslaget och lyckades också bra i sina europeiska klubbar. Idag har de flesta av dessa slutat (Nakata) eller dras med skadeproblem (Ono och Inamoto). Numera består landslaget nästan uteslutande av spelare från den inhemska ligan (J-league), så när som på ett briljant undantag – Shunsuke Nakamura.

Nakamura har precis återvänt från en lyckad säsong i skotska Celtic (med bl.a. ett briljant mål mot ManU i Champions league). Han var ständigt aktiv och nästan alla farliga anfall gick via hans fötter. Japan behärskade matchen fullständigt (Oman var i ärlighetens namn inte särskilt bra) och kunde till slut vinna med 3-0. Alla tre målen bar Nakamuras signatur. 1-0 kom på en hörna från Nakamura, 2-0 efter ett lysande uppspel och 3-0 efter en soloprestation. För att se målen, tryck här.


Shunsuke Nakamura i frisparksläge

Ansenliga 47.000 åskådare (mig inräknad) hade tagit sig till den mäktiga Nissan Stadium i Yokohama trots att matchen spelades en måndag kväll. Stadion i sig var bara den värd besöket. Nissan Stadium är en fantastisk, rymdskeppsliknande arena som sväljer dryga 72.000 åskådare och därmed är störst i Japan. Den stod klar strax före VM 2002 och finalen mellan Brasilien och Tyskland (2-0) spelades här. Under matchen igår eldade 10.000 ultras på ena kortsidan på sitt Nippon från första minuten och stämningen var på topp matchen igenom. Jag såg i övrigt inte en enda polis runt omkring eller på arenan. Inte heller några fylleskrålande fans, krossade ölflaskor eller hatramsor. Det går faktiskt fortfarande att ta med sig familjen på fotboll på vissa håll i världen.


En viktig seger

I och med hemmamatchen mot Oman är hälften av matcherna i omgång 3 spelade och redan i veckan bär det av till Oman för bortamatch. I slutet av juni spelar Japan en trolig gruppfinal på hemmaplan mot Bahrain. Det är inte alls omöjligt att jag är på plats.