Asiatisk sociologi

Sedan någon vecka tillbaka sitter jag nu på Chuo-universitetet och jobbar med min avhandling. Jag har precis fått en egen arbetsplats och delar rum med ett gäng japanska och kinesiska doktorander. Just kinesiska studenter har blivit ett markant inslag på japanska universitet och bara på Chuo-universitetet finns det uppemot 350 studenter från Mittens rike. Hursomhelst är det skönt att ha en fast punkt i tillvaron igen och dessutom måste jag nu prata japanska hela tiden med mina kollegor vilket förhoppningsvis har en positiv effekt på språkutvecklingen.

Jag har också haft turen att få en bra och hjälpsam professor som handledare på Chuo-universitetet. Från början var tanken att jag skulle ha en annan handledare, professor Akihiro Ishikawa, som min handledare på Stockholms universitet hjälpt mig att förmedla. Professor Ishikawa hann dock gå i pension innan jag började på Chuo-universitetet och istället fick jag en professor vid namn Masamichi Sasaki. Jag hade aldrig hört talas om honom innan jag kom hit, men när jag väl var här fick jag snart klart för mig att han var en auktoritet inom japansk sociologi. Sasaki-sensei har en doktorsexamen från Princeton (där bl.a. senaste nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman har sin arbetsplats) och har arbetat och undervisat på flera andra kända amerikanska universitet. Han också publicerat flera böcker och otaliga artiklar på både engelska och japanska. Dessutom har han som ende japan hittills varit ordförande i the International Institute of Sociology (IIS).

En diger meritlista med andra ord. Det märks också att han är en handlingens man. Under några hektiska timmar under första veckan hann han med att introducera mig till halva universitetet, ordna fram ett arbetsrum samt bjuda på lunch. I veckan som gick bjöd han också in mig att närvara vid ett symposium om asiatisk sociologi i samband med att sociologiska institutionen på Rikkyo-universitetet i Tokyo fyllde 50 år. Jag var den ende närvarande doktoranden (utifrån) och så när som på två professorer från Australien också den ende icke-asiaten. Symposiet gav både en intressant inblick i den japanska universitetskulturen och sociologins ställning i Asien.

Professor Sasaki höll ett kritiskt anförande om sociologins roll i Asien. I föredraget beskrev han sociologins framväxt och utveckling i Japan, Kina och Korea. I synnerhet i Japan har sociologin haft problem att hävda sig internationellt och också delvis misslyckats med att utveckla originella teoriska perspektiv och metoder för beskriva och analysera det japanska samhället och hur det skiljer sig från europeiska och amerikanska diton. Under stora delar av 1900-talet har sociologin i Japan anammat utvecklingslinjer i Europa och USA och inte alltid förmått att hitta en egen linje i forskningen. Influenserna har dock främst gått i ena riktningen och mycket litet av den japanska sociologiska forskningen når utanför landets gränser. För det första råder det språkliga barriärer som gör japansk sociologi till stora delar exkluderat från den internationella, sociologiska diskussionen. För det andra råder det i Japan problem med att samla in data samt att få tillgång till sekundärdata från tidigare utförda undersökningar och diverse officiella kanaler (t.ex. departementen som kontinuerligt samlar in data om en mängd olika samhällsfenomen). Det har lett fram till en situation där sociologin i Japan till stora delar är deskriptiv snarare än analytisk. Ändock finns det ett relativt stort allmänintresse för sociologi i Japan och många sociologer säljer böcker i relativt stora upplagor. Detta har också en baksida genom att många sociologer därmed inte behöver hävda sig internationellt eller driva grundforskningen framåt.

Symposiet var som vanligt i Japan en mycket välregisserad föreställning. Hela arrangemanget simultantolkades av professionella tolkar i båda riktningarna mellan japanska och engelska. Doktorander och yngre forskare fungerade som organisatörer och såg till att allt flöt på som det skulle. Många tal, introduktioner och vackra ord genomsyrade symposiet. Efter symposiet var det dags för bankett med mingel och en generöst tilltagen buffé. Även här bjöds på välkomstord och avtackningstal på både japanska och engelska av diverse höga dignitärer. Jag blev introducerad till antal forskare av professor Sasaki och samlade på mig en mängd visitkort för framtida bruk. Mest intressant var det kanske ändå att träffa japanska doktorander och yngre forskare från Rikkyo-universitetet som berättade om situationen för unga forskare i Japan samt hur vardagen på universitetet ser ut. Sammantaget en mycket givande dag.