Bröllop på japanska

Det har precis varit golden week i Japan. Golden week återkommer vid ungefär samma tid varje år och innebär att en rad helgdagar infaller nära inpå varandra. På så sätt ges många japaner en sällsynt och välkommen möjlighet att få en längre sammanhållande ledighet. Det märks inte minst i resebyråernas kataloger där resor under denna vecka ofta är dubbelt så dyra som under resten av året. Golden week innebär också bröllopstider och föregående helg är troligen årets populäraste bröllopshelg i Japan (även om 8/8-08 troligen kommer locka än flera, lätt vidskepliga japaner till altaret).

Bröllop är i Japan, liksom i många andra länder, en viktig övergångsrit. Bröllopen tenderar dock komma senare nuförtiden. För inte så länge sedan stigmatiserades japanska kvinnor som hunnit fylla 24 och ännu var ogifta som ”christmas cakes” eftersom de var ungefär lika eftertraktade som överbliven julmat under mellandagarna. Numera gifter sig japanerna oftast betydligt senare än så. Främst hänger detta samman med att kvinnor idag har större möjligheter till arbete och utbildning och därför skjuter upp eller väljer bort äktenskapet som fortfarande tvingar in dem i en väldigt trång struktur där de förväntas välja bort yrke och karriär för att ta hand om hem och barn. Genomsnittsåldern är numera strax över 30 för män och strax under 30 för kvinnor.


Junko, Naohiro-kun, Eiko och jag

Junkos syster Eiko var en av många kvinnor som stod brud under förra helgen. Det var i sanning en upplevelse att få vara med om ett dylikt välregisserat, japanskt bröllop. Det var bokstavligen ett sagobröllop i Disneys anda (det ägde rum på ett gigantiskt hotell i anslutning till Tokyo Disney Resort). Alla praktikaliter under och runt omkring bröllopet organiserades av ett bröllopsföretag som stod för allt från musik, präst, mat, inbjudningar, fotografering och kläder (vit frack/bröllopsklänning, kimono och balklänning). Hela spektaklet filmades av ett professionellt kamerateam.


Framför prästen

Att gifta sig är som sagt viktigare i Japan än i vår del av världen och bröllop är big business. För bara några decennier sedan var det kutym med mottagning hos brudgummens föräldrar, men i takt med urbaniseringen och den ökade trångboddheten väljer alltfler att förlägga bröllopen till stora hotell eller andra anpassade utrymmen. Ett genomsnittsbröllop i Japan går loss på 2.800.000 yen (ca 165.000 kr) och väljer man ett komplett bröllopspaket (som var fallet i lördags) blir det troligen än dyrare.

Bröllopet i lördags var annars ett ganska typiskt japanskt bröllop. Både Eiko och Naohiro jobbar som "salarymen" i ett större personalförmedlingsföretag i centrala Tokyo. Trots att de bjudit ca 100 gäster var bara en handfull släktingar från varje sida inkluderade i denna skara. I övrigt handlade det om vänner från studenttiden och kolleger från firman. Det verkar till synes förväntas att man bjuder in viktiga personer från dessa båda världar för att vårda kontakterna inför framtiden. Utan sina "senpais" (äldre kolleger och studiekamrater) har man mycket svårt att ta sig fram i det japanska samhället och dess stora organisationer.


Tårtcermoni i kimono

Universiteten och företagen är väl antagligen också de två viktigaste platserna för att hitta en framtida partner. Eiko och Naohiro träffades, liksom många andra japanska par, på jobbet och tillhör därmed den numera överväldigande majoriteten som själva väljer sin partner. Men många (vissa källor menar uppemot hälften) av Japans äktenskap är arrangerade ("o-miai"), dvs. partnern har förmedlats via en "äktenskapsbyrå" eller nätverket runt om familjen. Bland dagens unga som gifter sig är det dock bara en liten minoritet som tagit/fått hjälp att hitta sin partner.

Själva bröllopet var en väloljad, genomorganiserad och ganska kort affär. Det inleddes med en kort kristen ceremoni i ett kapell i hotellets trädgård. Det är annars vanligast med en shintoistisk ceremoni (ca 70% av bröllopen), men många bröllopsföretag erbjuder en kristen dito för att ge bröllopet en västerländsk touch. Ceremonin ägde som sagt inte rum i någon riktig kyrka och prästen var nog snarare skådespelare än teologiskt utbildad präst. Hursomhelst ledde han ceremonin på utmärkt japanska och vi sjöng "Vilken vän vi har i Jesus" (på japanska). Sedan följde den klassiska frågestunden och ringpåsättning varefter ceremonin avslutades med ett ”you may now kiss the bride” på bred amerikanska. Själva festen började kort efter cermonin med anmälan och "betalning” (alla gäster lämnar pengar i ett kuvert som åtminstone ska täcka matkostnaderna). Väl till bords bjöds det på en fransk 7-rätters middag ackompanjerad av diverse underhållning, klädombyten och tal (förste talare ut var självklart chefen på företaget). Exakt kl. 17.30 tog Eikos svärfar till orda och tackade alla som tagit sig tid att komma. Sedan var det abrupt slut.


Avslutning i aftondräkt

Bröllopet följdes förvisso av en efterfest för vänner och kollegor, men familjerna drog sig tillbaka på varsitt håll och brudparet försvann iväg på sitt håll. Jag och Junko valde att följa med Junkos mamma och systerson till Tokyo Disneyland. Det var en upplevelse i sig och det finns säkert anledning att återkomma till det någon annan gång. Tokyo Disney Resort har mer än 25 miljoner besökare årligen (96 procent av dem kommer från Japan). Lördagen under Golden week är säkert en av året mest hektiska dagar. Jag behöver väl knappast tillägga att det var ganska trångt.